I nöd och lust

Jag har (gud förlåte jag vågar inte ens erkänna det för mig själv) väldigt länge kämpat med en och samma scen i min bok. Och det är en bröllopsscen. Alltså en stor riskzon för klyschor! Det är nog det som gör det så j*kla svårt. Jag skäms för hur lite jag fått ur mig de senaste veckorna. Den här scenen tar död på mig. Jag vill inte att den ska bli en vanlig bröllopscen. Det måste hända något speciellt. Men får inte bli för avgörande. Men hur?

Den som det beskrivs från är brudgummen som mer eller mindre nästan får ett nervöst sammanbrott från att han stiger ur bilen framför kyrkan tills vigseln fullbordas. Men det är också stor risk att jag använder mig av klyschor när jag ska beskriva hans panik. Men jag kanske bara helt enkelt ska sluta tänka på det och bara skriva det som kommer. Det jobbiga är väl mest att jag inte tycker scenen är kul alls att skriva för jag vet inte riktigt hur den ser ut än. Andra scener jag skrivit i boken har känts så självklara i huvudet. Jag ser allt framför mig. Det här känns bara... tomt! Jag tror att jag kört fast för jag helt enkelt inte har allting klart för mig. Det är många lärare som säger att om man inte har bestämt sig för grunden ska se ut så rasar hela huset.

Har ett tag funderat på att låta den vara ett tag och gå vidare till en scen jag har lust att skriva. För annars kanske det tar ännu längre tid innan jag kommer vidare? Men jag är så envis ska ni veta, när det gäller mitt skrivande. Jag vill inte ge upp. Jag vill inte gå vidare förrän jag löst ett problem. Men jag kanske måste? Rätt var det är kanske jag ser den där scenen helt kristallklart. Vi får se helt enkelt! Det är mer nöd än lust nu kan man säga i alla fall!

Kanske inte riktigt såhär dem ser ut, men just nu skulle det vara intressantare!