Kört fast?

Jag har insett varför jag hellre skriver på annat än själva boken. Den som jag egentligen borde skriva. Och det är just det. Jag känner ett ständigt tvång. Men framförallt, jag känner en stor press att det ska bli SKITBRA. Den där pressen gör allt till ett tvång och till ett stressmoment. När jag skriver på annat som jag tänker: "Det här är bara på kul skull så det spelar ingen roll hur dåligt det är." och då tycker jag det går mycket bättre. Flytet och meningarna känns inte hackiga. Eller så är det jag skriver i boken bra, bara att jag är blind för det för jag har fått för mig att det inte går bra. Svårt det här.

Regissören Wes Andersson sa i en intervju: "När helvetet med att skriva är klart så börjar regiarbetet." Det kan låta som han hatar att skriva, men det gör han inte. Han älskar det. Han älskar att se ett arbete bli till något. Och resan dit är en kamp. Att skriva är det bästa jag vet, men det är också det mest svåra jag vet. Inget av dem väger upp det andra. Det är en sorts balans. Eller det bör vara det. Jag känner att ibland så väger det andra mer upp än det andra, och oftast det svåra. Men jag anser att, efter många kloka ord från erfarna lärare och författare, att kunskap ger kreativ frihet. Ju mer man har klart för sig i det man skriver, desto lättare är det att skriva. Om man inte har tillräckligt med kunskap, eller inte har orkat ta reda på något, eller bestämt vad som ska hända helt och hållet - ja då kan det gå segt. Jag försöker påminna mig själv om det här.

Mitt råd till de med samma problem. Om du känner dig låst i en scen. Backa ut och titta på den på långt håll. Om du inte redan har gjort det, skriv en beskrivning av scenen. Gör klart för dig allt som ska hända i scenen. Allt det viktiga.

Så nu var min skola för idag slut!

Ännu ett tips när du kört fast: testa att skriva på annat sätt. Till exempel för hand om du  oftast skriver på datorn. En ny miljö kan göra det lättare.