Starta eget - läskigt!

Nu är det f*n mig dags att starta upp min enskilda firma. Jag har varit till att göra i typ ett år nu. Men själva ordet "starta eget" låter så skrämmande. Ansvar och massa sånt som får mig att vilja gömma mig under sängen. Men det är vad jag insett inte så skrämmande som det låter. Varför ska jag starta eget? Jo det är ju nämligen så att det kan vara ganska bra och inte på tal om professionellt att ha en enskild firma som grafisk formgivare. Om jag ska vilja kalla mig som frilansare så måste jag ha det. Jag har ju haft små uppdrag från olika företag och då har det gått till att jag fått projektanställning, men egentligen hade det varit smidigare om jag hade ett företag då, för då kan jag fakturera arbetsgivaren utifrån den lön vi kommit överens om. För det behöver man just, en firma och en såkallad F-skattsedel. Alla såna här termer låter så äckligt fackligt och vuxet. Men det är vad jag är. Vuxen. Och det är väl dags att ta tag i det. Om jag väl lyckas med detta och faktiskt kan hålla en egen verksamhet kommer mina vuxenpoäng och mitt självförtroende stiga till tusen, så det lär väl bli en positiv känsla om allt går vägen.

Ikväll efter jobbet har jag bestämt att skriva en (åh gud vad tråkigt det låter) affärsplan och sen skicka iväg ansökning om att registrera enskild firma! Nu j*klar ska det ske. Jag tänker, det finns så många därute som är frilansare. De klarar det, varför inte jag då? Dessutom så, om det någonsin händer, om jag någonsin får den äran att bli antagen på ett förlag med min bok så är det ganska bra där också att ha en firma. Om man ska börja jobba med förlaget och ska få betalt (de små kronorna man får) under arbetet innan boken ges ut så är det väldig uppskattat om man kan fakturera förlaget. Så ja, jag ska göra det här. För någon gång ska jag f*n mig bli utgiven, vad det än blir och någon gång ska jag väl också få lite uppdrag som grafiker.

Wish me luck!