Min resa

Har en vän och kollega i Operation Smile som ska göra en föreläsning på Europeiska Logopeddagen och frågade om hon kunde få använda lite bilder på mig som liten, på min läpp, käk- och gomspalt som exempel, då hon berättar om Operation Smile. Hade inte alls något emot det och inte heller att berätta lite om min operationsbakgrund. Rotade också fram några bilder hemma hos mamma igår på mig som jag precis har skannat in. Tänkte också berätta min lilla historia här. Från min första operation till min sista till den som skulle vara intresserad att läsa om hur det är växa upp med detta och hur mycket operationer och annat det innebär. 

Jag gjorde två operationer som spädbarn, en vid sju månader och en vid 13 månader. Den vid sju månader slöt jag läppen och gjorde näsplastik. Det blev något försenat för jag föddes undernärd (för mamma hade havandeskapsförgiftning) så behövde lägga på mig innan operationen. Hade uppsvälld mage och pinnsmala lemmar. Vid 13 månader opererades jag i mjuka gommen och en liten bit framåt i hårda gommen. Dessa operationer kommer jag inte ihåg men tror dock jag fick lite psykiska men för jag var väldigt rädd för sjukhusmiljöer och smärta efter det. Tror det satt i.

När jag var 13 år gjorde jag bentransplantation, då man tar ben från höften och placera i gommen för att där saknas naturligt ben från spalten. Var något sen men den operationen i jämförelse med andra då min tandreglering drog upp på tiden för jag bodde långt ifrån specialisttandläkare. Flyttade sen till Eskilstuna och fick närmare och då tog det fart. Efter operationen, när allt hade läkt fick jag tandställning och hade den fram till 17 år om jag minns rätt. Den här operationen tycker jag var långt ifrån den värsta, och då säger ändå de flesta läkare  att den brukar vara jobbigast då man tar ben från höften. Men jag hade knappt ont i höften. Led mest av känna mig handdikappad i munnen och inte kunna ät ordentligt. Det var den här tiden som gjort att jag mår illa bara att se ett paket av Varma-Koppen!

Sedan gjorde jag frivillig näsvinge- och läpplastik vid 18 år då jag förbättrade formen på läppen och rekonstruerade näsan. Hade en väldigt stor näsa, sned nässkiljevägg och ena näsborren var betydligt större än den andra. Tror det hade att göra med att min spalt varit så bred. Tycker det syns ganska bra här på bilden till vänster som var strax innan operationen hur jag såg ut innan. Denna operation var den jobbigaste jag varit med om, rent smärtmässigt. Främst näsan gjorde ont då jag fick ha två pinnar (stora som glasspinnar) i varsin näshåla i en vecka för att hålla upp näsan och dessa var väldigt smärtsamma. Kunde knappt röra huvudet utan att det började dundra av smärtvågor. Sen ska jag inte ens tala om hur det var att ta ut dem!

Men den operationen förbättrade mycket rent utseendemässigt. Innan stördes jag ofta av mycket stirrande och blickar på stan. Det syntes helt enkelt mycket tydligare. Ett tag efter operationen upplevde jag inte lika många blickar längre samt mindre frågor om vad jag hade på läppen. Bara en sådan sak underlättade livet stort och jag kände mig inte längre lika annorlunda/konstig.

Utöver dessa, alltså fyra operationer så har jag gjort fyra öronoperationer. Jag hade rör i öronen som jag satte in när jag var 4-5 år. Sedan tog jag ut dem vid en annan operation. När jag var 19 år upptäcktes nya problem med öronen då jag var på en rutinkoll och trodde jag hade vaxpropp. Jag hade frätande hörselben som behövde påbyggas (vet inte exakt hur de gjorde) så det blev två till operationer för att förhindra hörselskador och på sikt dövhet. Och det ville man ogärna så var det var bara att bita ihop trots att man var lite trött på de där operationerna! :P

Det här är jag "idag", rättare sagt jag för ett år sen. När alla operationer är över. Jag fick vara med i Veckorevyn som gjorde ett reportage om tre tjejer som lever med en ansiktsdefekt. Blev väldigt hedrad att de frågade mig och det var jättekul att äntligen få beskriva mina erfarenheter för andra. Har på senare år börjat se mina erfarenheter av detta som en gåva, som något som gjort mig starkare, just vänt det till något positivt, och försökte få fram det i intervjun. Tack vare min spalt har jag blivit starkare som människa för jag har fått utstå en del, sen har jag träffat många fina människor. Hade till exempel inte varit med i Operation Smile om det inte vore för min spalt. Min spalt är en del av mig. Jag hade inte varit samma person utan det! 

Här nedan kan du läsa artikeln: