Skrivträff = en räddare

Igår fick jag besök av tre underbara vänner som jag gick med på Skirvarlinjen och vi åt middag och hade lite text-samtal. Förut hade vi mer regelbundna möten och jag har uppskattat dem såååå mycket efter att vi gick ut skolan, mest för att man hållit igång skrivandet mer. Man har haft en rutin. Nu har det gått lite knackligt med träffarna då vi har fullsmockade liv, med jobb och familj, ja störigt, eller hur? Allt sånt är bovar mot skrivandet. I alla fall för min del. Det är svårt att klämma in tid för att skriva och det är inget jag kan åstadkomma lika lätt som att, ja, typ tugga tuggummi. Kommer liksom inte ur mig hur som helst. Jag är inte Stephen King som är en levande skrivmaskin, med minst 1 roman utgiven per år. Sorry.

Det var i alla fall underbart att träffa dem. Vi kan verkligen prata om allt från himmel och jord. Det märks att vi gått igenom mycket tillsammans på Skrivakademin. Sedan fick jag sjukt bra feedback på en text de fick läsa och nu i skrivande stund skrev jag klart ett kapitel på min roman som jag inte skrivit något på sen september förra året. Tack vare dem! Guldsjälar är dem.

Är så dålig på att ta bilder på just folk så blev inte några igår. Jag vågar inte riktigt forcera folk med bilder som jag sedan lägger upp på bloggen. Är ju själv väldigt känslig med att folk tar kort på en så vill inte bli en sån som trycker upp mobilen i ansiktet på folk och bli tvingad att framavla något äckligt påklistrat leende. Nej. Så ni får ingen bild från kalaset. Istället får ni en gammal från när vi hade skolavslutning efter första året och körde brännboll i Rålis. Sådan underbar dag var det! Det var början av maj men redan sommar!