Man får inte glömma passionen

Jag har kommit till den punkten då jag inte längre vågar tänka på hur länge jag har jobbat på min roman. Jag skriver inte mer än jag faktiskt skriver. Samtidigt som den alltid finns med mig, i mina tankar är det svårt att få ur sig det där på pappret. Jag känner fortfarande lusten och motivationen att slutföra men det är på något sätt som det inte räcker till. Som om jag bara väntar på ett tillfälle då jag ska kunna skriva. Få ro. Jag vet inte om det har att göra med att jobb och annat kommer och sätter krokben. Jag har alltid tänkt att sådant får inte bli en ursäkt, men ändå sitter jag här och skyller på det. Jag sitter och drömmer om att jag skulle vilja ha mer tid att sitta på kaféer i flera timmar i sträck och bara skriva. När jag tänker på det blir jag påmind om hur mycket jag älskar att skriva. Men när händer det? En gång om året när jag har semester och har tid?

En bidragande faktor till att jag inte riktigt for ur mig så mycket är att jag ständigt tvivlar på mitt verk, mitt skrivande. Är det tillräckligt bra? Är det ens någon idé? Jag brukar tänka att man inte ska gå och tänka på det när man skriver. Man får inte glömma bort anledningen till att man skriver. Jag skriver inte för att få ut en bästsäljande roman och tjäna pengar. Jag skriver för att jag älskar att skriva. Självklart önskar jag att det jag skriver kan vara "bra" nog att bli utgivet men jag får inte haka upp mig på det. Jag får inte haka upp mig på tankar om hur branschen idag ser ut. Och de flesta vet hur den ser ut. Det är tufft idag. Idag vill en större mängd skriva, en större mängd vill skriva och kalla sig författare. Mycket mer än förut. Förlagen blir begravda i manus. Idag kan man skriva en bok med bra kvalité, en bok som har det som krävs - men ändå inte bli utgiven. Det är väldigt lätt att deppa ner sig när man tänker på verkligheten. Men återigen - man får inte glömma varför man faktiskt skriver. I alla fall varför JAG skriver. För att jag älskar hantverket. Det är resan till den färdiga produkten som är hela grejen för mig. Man får inte glömma sin passion och låta annat ta över.

Den här bilden tog jag förra sommaren, likhet med många andra bilder jag tog då jag satt på kafé flera gånger veckan. Här hade jag precis skrivit klart en roman som jag skrivit på i två månader. Jag försöker tänka tillbaka på denna tid och påminna mig själv om hur underbart det var. Jag vill ha det så igen. Jag längtar.