På väg hem från en vän fick jag en sådan krypande skrivlust! Så nu ska jag snart försöka se om jag får ur mig något. Innan jag blir för trött! Jag började också tänka på hur mycket jag tänker på mina berättelser och mina karaktärer varje dag. Det är väldigt mycket. De är liksom alltid där, i bakgrunden. Som en liten längtan. Något som jag känner att jag alltid kan falla tillbaka på när jag känner för det. Att tänka på. Fantisera. De är mina skapelser där jag kan påverka dem hur jag vill. Det känns som jag känner dem så väl och jag är den enda som känner dem. Men min strävan är att gestalta dem i skriven text och på så sätt visa andra människor dem.
Jag har en ständig längtan över att få ge mina människor därinne i mitt huvud mer färg. Jag vill helt enkelt göra dem levande på något sätt! Det är precis därför jag skriver. För att det är så häftigt att skapa något ur intet, som helt plötsligt blir något. Som i alla fall betyder väldigt mycket för mig. Tack för att ni finns, små människor i mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad då blir jag glad!