Tillbaka till livet

FÖRLÅT. Har inte skrivit här sen i fredags ser jag. Skyller på att jag blev dundersjuk och inte har orkat göra något annat än att stirra på en rad massa filmer. Nu är jag äntligen på väg till normalitet igen då jag i alla fall orkat ta mig till jobbet! Har känt mig isolerad hemma i två dagar nu och det började kännas lite utav av ett fängelse. Nu hungrar jag efter mänsklig interaktion, så välkomna att höra av er. PS desperat. 

Innan jag sjönk ner under jorden (kändes så i alla fall) så hade jag ett härligt långt skrivpass på Kulturhuset i söndags och fick även ur mig en idé om hur jag ska organisera mitt så kallade roman nu. För nu har jag skrivit en hel del lösa kapitel som jag inte planerat vart de ska vara i boken, då de är tillbakablickar och därför viktiga att de kommer in på rätt ställe som pusselbitar i min story. 

När jag gick på Skrivarakademin fick vi många tips på hur man kunde planera sina romaner, hur man skulle planera sina kapitel och ett av tipsen var att använda sig av post-it lappar som man sätter upp på en vägg. En post-it lapp för varje del/kapitel och så går man bara loss med att flytta omkring dem. Jag föll aldrig för konceptet och det kändes krångligt. Men i söndags av nån anledning fick jag ett stort behov av det för jag kände mig så förvirrad när jag tittade i mitt planeringsdokument på datorn och kände att jag behövde se allt framför mer. Så testade! Och älskade!

Såhär blev resultatet (censurerat):

De blåa lapparna är realtiden, nuet som boken utspelar sig i, i kronologisk ordning.

De rosa lapparna är tillbakablickar och de gula är delarna, eller om man vill kalla det, akterna som jag delat in boken i. Har en sån toppenövercblick av boken nu. Har gått från halvblind till att ha glasögon typ. 

Hittade även en app som självaste post-it har gjort där man kan fota av sina post-its och den gör en grafisk bild av den som man kan spara i en fil. Sjukt toppen ju? Liksom, orkar ju inte ha massa post-it's på matbordet i all evighet?