Facebook - En bov eller en vän?

Okej. Nu har jag bestämt mig. Det blir en kort paus från det stora forumet. You know what I'm talking about. Fejjan. FB. Facebook. Jag tycker om Facebook. Mycket. Lite för mycket tror jag. Det är ett beroende. Ett beroende av att hålla koll på folk. Se vad dem skriver. Vad de gör. Men varför? Varför är det så viktigt? Det är snarare ganska onödigt. Till viss del. Idag när jag gick in så skrev folk hur trevligt dem hade det med sina vänner, la upp bilder på sina middagar och taggade sig med vänner på krogar. Då tänker jag, varför ska jag läsa om det här? När jag läser folks statusar om hur awesome deras kväll varit, då vill jag bara skriva om hur mycket mer awesome min kväll var. Varför? Varför är det en tävling? Jag hade en trevlig kväll men varför ska jag behöva, eller ens bry mig om att visa hela världen det? Jag vill leva mitt liv. Inte snacka om det. Det flesta kryddar sina historier. De pratar mer än vad de egentligen gör. Det har jag gjort själv så jag klandrar ingen. Jag klandrar heller ingen för att de vill berätta om att de gjort något roligt, åstadkommit något, det är klart att man vill det och om facebook finns där man har alla sina vänner så är det väl ett bra sätt att berätta för folk. Men ärligt talat, jag tycker inte själv det är så kul att berätta roliga saker för vänner genom facebook. Jag gör det när jag träffar dem eller ringer. Jag ber för att världen inte slutar upp med att folk bara kommunicerar på nätet. Det är det enda jag säger. IRL kommer bli synonym med stenålder.

Jag är ingen tävlingsmänniska, så jag tar en paus från det. Får se hur länge jag står ut men har gett det en vecka nu. Jag vill ju inte sluta helt för Facebook har så många bra sidor, men vad ska jag göra? Är jag realistisk eller är jag bara bitter och avundsjuk andra?