Vårsol och kaffebubblande mage

Sitter på jobbet i solen som strålar in genom fönstren. Genast blir man lite piggare och på gladare humör. Längtar och väntar in våren nu. Än är den inte här men lite försmak i form av varma solstrålar. Till tonerna av Lalehs vackra och lugnande röst. Tänker att jag längtar till fredagen då jag och min bror får höra hennes röst i verkligheten. Brors födelsedag kändes självklar att firas på det viset. Kan med utan någon tvekan i kroppen erkänna att Laleh är någon jag skulle vara kär i om jag i ett parallellt universum inte hade träffat min K och kunde känna starkare känslor för tjejer. I vanliga fall brukar jag mest avundas och ibland (i mina bittraste stunder) irriteras över andra av mitt eget kön som är vackra och fina och framgångsrika och bara vilja vara som dem. Men inte Laleh. Jag är glad att hon är hon och jag är jag och får lyssna på hennes musik. Kanske önskar lite ibland att hon var min bästis bara!

Tråkigt det där med att tjejer är så tävlingsinriktade. Att många tjejkompisar bara jämför varandra hela tiden. Gör killar likadant? Inte i samma grad tror jag. Kanske gör jag det själv. Gör jag säkert. Skulle nog kalla mig en mästare på att jämföra mig med typ allt och alla.

Trots allt jämförande så mår jag bra idag. Trots kaffebubblande mage (envisas med att dricka ändå för det är gott) och snuverier i näsan. Så mår jag bra. Är det bara solen som väcker mina endorfiner till liv från sin vintervila? Kanske.

Den här bloggen pryds mest av damm numera men försöker väcka den till liv med några ord. Kansker kommer det några fler senare. Puss och kram (som Laleh brukar skriva på Facebook).

Vill ta en fika med dig och fråga dig om vart allt kommer ifrån!