Rekord i tempo och semmelwrap

Jag försöker fortfarande förstå vad som hände igår. Det var mystiskt. Jag bestämde mig för att dra ut och springa efter ett uppehåll på mer än en vecka, mycket på grund av ishalka. Nu var det fritt fram igen och jag hade inga ursäkter. Jag trodde att det skulle bli otroligt tungt för att jag inte hade sprungit på ett tag så jag drog mig lite för det. Men nehej. När jag väl började så kändes det så himla lätt på något sätt. Skönt och snabbt gick det. Trodde jag inte skulle orka hålla det högre tempet mer än någon minut men jag bara fortsatte. Nu var det inte jättemycket snabbare än vanligt men i genomsnitt blev det en hel minut mer än jag brukar per kilometer.

Jag orkade hålla det högre tempot alla 5 kilometrarna men jag ska inte ljuga och säga att det var lätt. Jag kände att det tog mer och jag blev mer flåsig och på sista kilometern fick jag håll. Men jag lyckades! 6 minuter per kilometer. Inga imponerande siffror för en proffslöpare men för mig var det kul att vinna - över mig själv! Jag har ganska ont i benen idag men ser fram emot att springa igen snart.

Men nu ska vi inte bara prata duktigheter och nyttigheter. Jag såg ett inlägg på veckorevyn om ett konditori i Östermalm som har börjat med semmelwraps! Ser det inte liiiite gott ut? Jag är ingen semmelmänniska i och med att jag har svårt för mandelmassa och de alltid är för tok för stora, men kan äta en och annan ibland bara för jag gillar grädde haha. Nu är jag väldigt sugen på att testa en sån här wrap. Någon som är intresserad att testa med mig?

Foto: Mattias Ljungberg