Väntan

Tänkte inte alls att det skulle bli något jobbigt att vänta på svar från förlagen men bara såhär andra dagen river jag mig i håret. Det är som att gå och vänta på svar på ett jobb man har sökt eller ett kärleksbrev (om folk ens skriver såna nuförtiden) - Man vill veta om kärleken är besvarad och det är ren tortyr att gå och vänta TVÅ månader på svaret. Jag vill inte gå runt och få höga förhoppningar, jag försöker hålla det så lågt jag kan, samtidigt fungerar det inte så bra ihop med självförtroendet och skrivandet under tiden. Jag är lite rädd för att skriva nu. Måste försöka hitta ny energi någonstans. En ny berättelse kanske? Vågar jag ens skriva? Igår stirrade jag längstansfullt på word-appen men öppnade den aldrig och tog fram en bok istället. Jag VILL ju skriva men jag är skräckslagen och kan bara tänka på att mitt manus nu ligger hos 6 förlag och väntar på dom. Jag vet att jag kommer att få minst ett nej och jag vet att det kommer göra ont. Jag som är i ett förhållande trodde inte jag skulle få uppleva det här igen, smärtan, rädslan att inte bli bekräftad.

Kommer min kärlek bli besvarad?