Jag har alltid haft en förkärlek för allt som har att göra med tidsresande. Det är så spännande på något sätt. Jag har nog varit fascinerad av fenomenet sedan jag såg Tillbaka till framtiden som liten. Jag måste också erkänna att jag är lite utav en romantiker. Jag gillar, utan att skämmas kärleksromaner. På något sätt har det fått stämpeln "dålig litteratur" eller "tantsnusk" vilket är fel. Det finns otroligt bra romaner om kärlek som inte är fyllda av klyschor eller erotik. Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger är en av dem. Där du får möta Henry som ofrivilligt reser i tid och rum utan att själv kunna kontrollera det. Han blir förälskad och tvingas slitas från sin hustru när han reser i tiden.
Det är ju en helt perfekt blandning för mig. Det är sån där bok jag själv hade velat skriva. Det är som någon tagit mina högsta skrivardrömmar och knåpat ihop dem till en enda bok. Man blir allt bra avis.
Jag rekommenderar boken skarpt, och som sagt bli inte avskräckt för att det är en kärleksroman. Den är otroligt djup och det är spännande med leken med tidsresandet. Boken börjar med att Henry möter sig själv som barn. Om du inte är den typiska läsartypen så har det lyckligtvis också gjorts film på boken. Den är otroligt bra den också! Med vackra Rachel McAdams och Eric Bana i huvudrollerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad då blir jag glad!