Snart slut på det roliga

Idag hade vi den sista riktiga skoldagen... Sorgligt är det! För ett och ett halvt år sen kommer jag ihåg hur jag rände runt bland korridorerna på folkuniversitetet och försökte hitta klassrummet som vi skulle vara i under hela kursen. Nu har man spenderat många timmar i just den rummet. Jag kommer ihåg att den första jag mötte var Denise och vi letade tillsammans upp det rätta rummet. Ja, det känns nostalgiskt att tänka tillbaka men samtidigt känns det som det inte var så längesen.

På den där första skoldagen gick vi alla tillsammans och åt lunch uppe vid restaurangen vid Obeservatorielunden. Idag gick vi tillbaks dit, för att återväcka minnet av vårt första möte. Låter nästan lite romantiskt. Det är ju typ det. Det är den absolut bästa klassen jag någonsin kommer att ha och det känns som det kommer bli jobbigt att separeras från dem. Vi kommer att träffas igen men inte på samma sätt. Det är samma med alla underbara lärare. Jag blir lite deppig av tanken att det är slut imorgon.

Jag försöker samtidigt tänka tillbaks på allt det roliga som har hänt och hur mycket jag har utvecklats som person - och glädja mig över det. Det går knappt att, ironiskt nog att beskriva med ord hur det har varit. Bara att det har varit det hittills bästa jag har gjort i mitt liv. Nu är det väl dags att gå vidare, till nästa ruta. Precis som det är med flera andra saker i livet. Förändringar är inte alltid lätta men de kan också vara början på något nytt.

Om någon i klassen eller lärare läser det här ska ni veta att ni är så otroligt underbara och ni kommer alltid att vara i mina tankar, oavsett om vi ses mycket i framtiden eller inte. Ni är helt enkelt bäst.