Liten textsnutt jag nyligen skrivit

Han och klasskamraterna har precis kastat mössorna i luften och springer ut ur skolan för sista gången. De möts av föräldrar, syskon, kusiner, mor- och farföräldrar, fastrar och mostrar, farbröder och morbröder. Alla applåderar och jublar för dem. Plakat hålls högt i luften med foton på välbekanta barn och namn. Hans klasskamrater börjar leta efter sina egna barndomsfoton. När de antingen har någon gullig klädsel eller köttfärssås i hela ansiktet. Någon förälder har vågat sig på en pott-bild.

Själv står han där.

Pappa behövde arbeta. Viktiga möten och kunder som inte gick att svika.

Han står där och tittar på när hans kompisar omfamnas av föräldrar och släktingar i stora grupper. De får nallebjörnar, godisnappar, rosor och små champagneflaskor runt halsen. Folk tar gruppbilder på varandra och alla ler och skrattar.

Han önskar att han själv hade en pott-bild. Eller vad som helst. Det hade inte spelat någon roll.

Han vet inte riktigt vart han själv ska ta vägen. Ska han bara stå där och invänta tiden då det är dags för alla att åka flak på den stora lastbilen som står parkerad vid skolan? Eller ska han bara gå? Det känns ändå inte särskilt lockande att stå på ett proppfullt flak med fulla klasskamrater och bli dränkt i öl.