Lucka 4: Tre starka sidor hos mig

Okej. Då ska jag försöka rota fram tre starka sidor hos mig själv.... Ni kan ju sätta på kaffe och läsa tidningen om nyvalet sålänge så kan ni komma tillbaka när jag kommit på det... Nä men skämt åsido - har ju en massa starka sidor väl? Tror det är ganska viktigt att rannsaka sig själv och faktiskt vara medveten om det man tycker är starkt hos en själv, för det är oftast lättare att bara tänka på de svagare sidorna och förstora upp dem så att man glömmer bort det andra!

1. Jag har faktiskt insett på senare tid att jag är en ganska tolerant person (stoppa mig om jag har fel). Jag märker att folk kan bete sig lite hur som helst utan att jag blir arg - på gott och ont. Fast jag skulle formulera det mer som att jag har förståelse för människor, om de beter sig på ett speciellt sätt brukar jag oftast försöka förstå det istället för att bli arg och tolerera det - till en viss punkt förstås. Har nog ärvt det lite av min kära mor som oftast brukar analysera situationer när andra beter sig på ett speciellt sätt och hon sätter det i ett perspektiv. Men ibland kanske jag tolererar för mycket? Jag vet inte! Haha

2. En annan styrka är något jag inte kan leva utan och är tacksam för att jag har i livet - Det kreativa. Min strävan efter att skapa. Det får mig att må så bra. Jag kan inte tänka mig ett liv utan att skapa. Det är liksom min bensin för att jag ska orka puttra vidare i vardagen. Denna strävan har lett mig till fantastiska upplevelser. Det har lett mig till skrivandet framförallt men även till att träffa fina människor!

3. Detta kan komma att låta jättekonstigt men jag ser min introvärta personlighet som en styrka - för mig! Jag är glad att jag är en person som inte är den mest utåtriktade. Jag skulle dock säga att det var mer till min nackdel under uppväxten men det har kommit att växa till en styrka på senare år. Dessutom är jag mindre introvärt nu än förut. Tycker inte att man ska vara alltför inåtriktad. 

Jag skulle klassa mig som en social person men jag omfamnar och accapterar även att jag inte är den mest pratiga. Detta innebär också att jag uppskattar ensamheten otroligt mycket. Det är något jag behöver vara ibland. Samtidigt behöver jag en balans. Jag älskar att umgås med vänner och nära och kära och det blir en trevlig balans om jag får båda delarna. Det känns som den vanliga uppfattningen är att det är mer positivt att vara en extrovärt person än en introvärt - men varför det? Har ofta fått frågan: "Varför är du så tyst?" Det är en sådan tråkig fråga tycker jag, och något som fått mig att känna mig konstig bara för jag inte väljer att prata hela tiden. Ibland har jag faktiskt bara svarat: "För att jag inte har något att säga." Ibland har man tänkt att man vill lägga till: "Bättre vara tyst än snacka massa skit!" Haha nej men.

Jag kan göra så himla mycket roligt när jag är ensam. I vår åker jag ensam till New York och spenderar en vecka där. En annan favvo är att sitta på kafé och skriva som en besatt. På senaste tid har jag insett att jag tycker om att dra ut och springa (och se ut som en idiot på samma gång):