Det var utan tvekan det tuffaste ögonblicket för mig i år. Jag var deprimerad länge över det - samtidigt var det otroligt nödvändigt och bra. För det öppnade mina ögon. Det förändrade mig. Efter den dagen bestämde jag mig för att helt enkelt ändra min livsstil - gå ner i vikt och må bra.
Jag skulle nog säga att saker och ting har förändrats sedan dess. Jag har gått ner en hel del och träningen och kosten är otroligt viktig för mig nu och jag försöker forfarande fokusera så att jag inte hamnar där jag var igen!
Här kommer lite gamla bloggbilder från när jag började fram till typ nu:
Mjukstartade med att promenera en massa.
Blev vegetarian (så nej det är inte Mcnuggets)
Gick på crosstrainer en himla massa lunchraster.
Cyklade till och från jobbet nästan varje dag.
Jag började jogga - och det trodde jag ALDRIG skulle hända. Mitt tidigare jag hade skrattat och skakat på huvudet.
Så ja. Skulle verkligen kunna säga att det där tuffa som hände mig vände sig till något positivt. Jag kommer aldrig se tillbaka, bara framåt!
Vad härligt med framsteg! Mitt stora problem är det här med löpningen, har inte mentaliteten till det och vet inte vad som ska få mig att puscha fram den.. :)
SvaraRaderaTack! Jag trodde inte heller att jag hade mentaliteten för löpning, rynkade alltid på näsan åt alla som utsatte sig för det, förstod inte hur de orkade! Men jag bestämde mig bara för att gå och springa, bara göra det, även om det gick långsamt först! Sen så tror jag även att jag vann lite på att jag t ex cyklat en del innan och fått upp kondisen lite. Så tips, kör nån träning du gillar som grund och testa att börja springa lite! Man behöver inte ställa höga krav alls i början!
Radera