5 december 2014

Lucka 5: Ett tufft ögonblick

Känslan när det är svårt att komma på ett enda tufft ögonblick som hänt under året, det är bra det! Vilka tuffa år jag haft i mitt liv men jag måste faktiskt säga att detta år har varit en av de bästa, utan att ljuga. Det har hänt tuffa grejer men lite väl för privata för att nämnas. Ett jag dock kan ta upp, även om det är privat är något som jag redan pratat mycket om tidigare i bloggen - är när jag ställde mig på vågen efter att ha undvikit den i flera år, i rädsla över siffran. Och jag hade rätt, mina farhågor blev sanna den där dagen på vårdcentralen när en barnmorska ville veta min vikt och en sten föll ner på mig. Min självkänsla sjönk till botten på enbart några sekunder.

Det var utan tvekan det tuffaste ögonblicket för mig i år. Jag var deprimerad länge över det - samtidigt var det otroligt nödvändigt och bra. För det öppnade mina ögon. Det förändrade mig. Efter den dagen bestämde jag mig för att helt enkelt ändra min livsstil - gå ner i vikt och må bra.

Jag skulle nog säga att saker och ting har förändrats sedan dess. Jag har gått ner en hel del och träningen och kosten är otroligt viktig för mig nu och jag försöker forfarande fokusera så att jag inte hamnar där jag var igen!

Här kommer lite gamla bloggbilder från när jag började fram till typ nu:



Mjukstartade med att promenera en massa.























Blev vegetarian (så nej det är inte Mcnuggets)


Gick på crosstrainer en himla massa lunchraster.




Cyklade till och från jobbet nästan varje dag.


r jag gick ner lite blev jag motiverad att skaffa lite finare kläder.


Jag började jogga - och det trodde jag ALDRIG skulle hända. Mitt tidigare jag hade skrattat och skakat på huvudet.

Så ja. Skulle verkligen kunna säga att det där tuffa som hände mig vände sig till något positivt. Jag kommer aldrig se tillbaka, bara framåt!

2 kommentarer:

  1. Vad härligt med framsteg! Mitt stora problem är det här med löpningen, har inte mentaliteten till det och vet inte vad som ska få mig att puscha fram den.. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag trodde inte heller att jag hade mentaliteten för löpning, rynkade alltid på näsan åt alla som utsatte sig för det, förstod inte hur de orkade! Men jag bestämde mig bara för att gå och springa, bara göra det, även om det gick långsamt först! Sen så tror jag även att jag vann lite på att jag t ex cyklat en del innan och fått upp kondisen lite. Så tips, kör nån träning du gillar som grund och testa att börja springa lite! Man behöver inte ställa höga krav alls i början!

      Radera

Skriv gärna en rad då blir jag glad!